Aggressiv – konsten att vara arg och rädslan för hundens känslor

Vad tänker du på när du hör att en hund “var aggressiv”? Vad ser du framför dig? Och mest av allt, vad känner du? Hundars aggressiva beteendet är alltid på tapeten men väldigt sällan faktiskt granskad och förstådd. Här kommer en artikel där jag i alla fall skrapar på ytan av vad aggressiva beteenden faktiskt är, och inte är. Det är nämligen betydligt mer komplext än vad vi ofta föreställer oss när vi hör “hunden blev aggressiv”. Såklart får du lite tips kring hur du kan försöka göra och tänka om du hamnar i en situation där hunden uppvisar ett aggressivt beteende!

Det är laddat, och det är okej

Om du som jag levt med en hund som många gånger uppvisat aggressiva beteenden och kanske även skadat någon, då vet du vilken storm av känslor som jagas upp av detta! Man skäms, känner sig sviken av sin hund, är rädd att man själv gjort något fel, är rädd för vad som ska hända sedan och hundra andra känslor och tankar. Ofta är omgivningen anledningen till många av dessa tankar och känslor. Det läggs oerhörda krav på både hundar och hundmänniskor i samhället, man är ständigt rädd att hundar ska bli mördarmaskiner och jag tror att detta är anledningen till varför vi ser skräckrubriker i tidningar om en hund gud förbjude har skadat en individ.

Det är ett laddat ämne, och såklart ska det vara så! Vi behöver ta ett aggressivt beteende på allvar för de är en hund som tydligt förklarar hur dåligt den just då mår. Vi behöver hantera eventuella konsekvenser av ett aggressivt beteende, men min förhoppning är att mer kunskap ska också leda till lite mindre rädsla för hundens mer negativa känslor. Lite mindre storskalig panik. För aggressivitet finns i så många former och är så komplext, för att våra hundar är intelligenta levande varelser med komplexa känsloliv. Precis som vi.

Med allt det här vill jag säga att det är okej vad du än känner inför ämnet. Vare sig du varit mottagare av ett aggressivt beteende eller själv haft en hund som uppvisat det. Det jag hoppas är att du ändå vågar läsa vidare, för jag hoppas jag kan bryta ner det här till något mer överskådligt, lite mer lätthanterligt och framförallt dela med mig av en hoppfull bild av hundens känslor. För spoiler: våra hundar är som art väldigt fredliga och väldigt sjyssta när det väl gäller och ett aggressivt beteende behöver inte vara så allvarligt som det ser ut!

Det finns inga aggressiva hundar

Jag har föreläst om det här ämnet i flera år nu, samt hjälpt många hundmänniskor och hundar. Jag har dessutom levt med hundar som haft aggressivitet nära till hands i vissa situationer. Det viktigaste för mig i allt det här är att avstyra myten om den aggressiva hunden. Det finns ingen hund eller hundras som är enbart aggressiv. Det skulle vara som att vi säger att farbror Kalle är en aggressiv man för att han en gång blev riktigt arg på TVn som slutade fungera mitt under fotbollsmatchen. Kanske det var en stor händelse, kanske Kalle kastade fjärrkontrollen i väggen, ställde sig upp och skrek rakt ut på TVn! Det var obehagligt, det var kanske inte rätt. Men nästa dag, då tittar farbror Kalle på TV igen, för nu fungerar den och han kan utan avbrott se vad han vill. Är farbror Kalle en aggressiv person? Nej, kanske han har lätt att bli frustrerad och kanske hanterade han det där avbrottet på ett osmidigt vis, men han är inte en aggressiv person. Han är också en snäll person som passar syskonbarnen varannan helg, och en hurtig person som gärna tar en springtur klockan 6 på morgonen. Han är en person som tycker om att måla akvarell och ta en öl med kompisar på krogen då och då. Ja, ni förstår.

Detsamma gäller för hundar. Jag kan ta det mest extrema fallet jag har erfarenhet av – familjens egna hund Amira. Du hittar här på hemsidan en hel artikelserie om henne om du vill veta mer. Kortfattat var hon en liten rädd hund som hade lärt sig att man slår innan man blir slagen själv. Hon kunde bli aggressiv runt folk, hundar, andra djur, dammsugaren, plötsliga rörelser och mer. Hon var också så mycket mer än det. Hon var kärleksfull och ömsint med dem hon litade på, hon var busig som en valp och full av energi trots att hon hade spondylos och andra hälsoproblem. Hon kunde vänta i evigheter på att man la spår åt henne, hade världens tålamod när det kom till att lära sig något nytt, tyckte om att simma och att sova på väldigt mjuka kuddar och filtar. Hon frös lätt men älskade snö, hon kunde bita efter ett barn som försöker ta kontakt men låg still och avslappnad medan jag tog bort stygn från hennes mage efter hennes andra bukoperation.

Faran i att säga “det där är en aggressiv hund” eller “aggressiv hundras” är att vi tolkar och väver ihop berättelser om dessa hundars beteenden som inte är finns. Hunden blir orättvist bedömd hela tiden och har man otur leder det till faktiska aggressiva beteenden. För att vi människor blir orättvist hårda, eller väldigt spända, börjar begränsa hundens möjlighet till rörelse och beteenden. Vi bemöter hunden som “farlig” och kan då i värsta fall tillslut provocera fram aggressiva beteenden och uttryck. När det händer pekar vi på hunden och säger “Titta, vad var det jag sa? Hunden är farlig!”

Vissa hundar kan av flera anledningar ha lättare att bli arg än andra hundar, men alla hundar är kapabla att bli arg, och alla hundar är kapabla till att vara mjuka, lyhörda, försiktiga, förstående.

Flera definitioner

Jaha, om det inte finns några aggressiva hundar, vad är då aggressivitet och aggressiva beteenden som det tjatas så mycket om i den här texten? Låt mig förklara:

Vi får olika definitioner beroende på vinkeln vi använder. Här är några exempel på det!

• Aggressivitet är en beskrivning av ett antal beteenden som grundar sig i försvar, önskan att skada någon annan, frustration o.s.v.
• Aggressivitet är en eller flera fysiologiska funktioner i hundens hjärna och kropp.
• Aggressivitet kan delas upp i tre delar enligt neurovetenskapen (proaktiv aggression, reaktiv aggression, jaktaggression)

Ska vi göra det enkelt kan vi säga att aggressivitet är när hunden av någon anledning blir arg. Ilska är dock sällan den första och grundläggande känslan, ofta börjar det med att hunden blev rädd, överraskad, hotad, frustrerad eller väldigt överexalterad.

Varför blir hunden arg?

Det är ofta många pusselbitar som spelar in i att hunden blir arg just där och då eftersom det kan vara mycket som påverkar hundens känslor. Här kommer några viktiga pusselbitar där det ibland kan bero på precis alla pusselbitar, eller några få.

Vi har genetiska komponenter, en del hundar kan generellt ha svårt att reglera stress och känslor i sitt liv.

Vi har sjukdom och skada eftersom smärta och obehag i kroppen lätt kan leda till att hunden blir lättare irriterad, vill ha utrymme, känner sig trängd och är lättstressad.

Artspecifika behov som man inte låtit hunden uppfylla såsom möjlighet att få nosa och utforska, gräva, tugga, jaga, sova tryggt, vara en del av familjen o.s.v. kan leda till en ökad frustration.

Vad hunden äter kan vara viktigt, om hunden äter foder som gör den ofta dålig i magen eller uppvarvad/trött kan det öka risken för att hunden lättare blir arg.

Tidigare erfarenheter kan vara viktigt att se över när en hund plötsligt blir arg! Har hunden blivit påflugen av andra hundar? Har hunden blivit skrämd av något upprepade gånger? Har hunden behövt säga ifrån på skarpen till någon som inte kunde låta den vara ifred? Ofta är ilskan något som byggts upp över tid men man har bara inte lagt märke till de första signalerna.

Aktivering. Både överaktivering och understimulans kan öka hundens generella stress. Det är alltså viktigt att hitta en balans mellan aktivering och vila för att optimera utlopp av energi och återhämtning.

Träningsmetoder är en del av pusslet. Flera studier visar att en hund som blir tränad med bestraffningar, framförallt fysiska sådana, löper större risk för att utveckla aggressiva beteenden helt enkelt för att hunden känner behovet av att försvara sig eller blir så stressad att beteenden en dag exploderar.

Uppväxt är också en viktigt del av pusslet då hundens första veckor framförallt kan ha stor påverkan på hundens beteende i framtiden. Har hunden växt upp i en trygg miljö med snälla vuxna hundar och människor tenderar valpen att bli mer trygg och avslappnad när den växer upp!

Viktiga känslor och behov!

Ja, det är viktigt med känslor och behov och speciellt viktigt är det att försöka förstå det när det kommer till agressivitet. Om vi ska förenkla det kan vi skapa fyra kategorier av känslor som spelar in i aggresiva beteenden.

Rädsla – en rädd försöker ofta i första hand fly, fryser där den är eller avleda situationen. Men om inget av det fungerar och hunden ändå inte får utrymmet den behöver, då kan hunden slå över till att bli arg! Detta för att försvara sig eller i alla fall skrämma bort någon för att få utrymme. Därför är det viktigt att alltid ge rädda hundar utrymmet de ber om och att vara lyhörd inför dem utan att tvinga sig på.

Frustration – har du någonsin varit med om att en kopplat hund stått och vrålat på en annan hund, och sedan går kopplet sönder? Jag har det. Ofta leder det till i alla fall en liten konflikt då den frustrerade hunden som plötsligt kommer lös ofta flyger på den andra hunden. Det beror på att under tiden hunden var kopplad byggdes det upp så mycket stress att när det släpps, då har det ingen annanstans att ta vägen än mot källan till frustrationen. Om hunden inte kommer lös kan frustrationen ge hunden överslag och plötsligt sitter den fast i byxbenet på sin människa. Därför är det viktigt att inte sätta hundar i situationer där de bygger upp så mycket frustration. Håll avstånd till sådant som stressar hunden och jobba på att hantera stress och press på ett lugnt vis.

Jakt – om det är faktiskt aggressivitet eller ej, det tvista de lärde om. Jag har ändå valt att ta med det eftersom jag tycker att dessa beteenden till ytan i alla fall kan se aggressiva ut! Det är också viktigt för oss hundmänniskor att förstå just jakten i hunden, för vi kan omvandla många av de behovet till styrkor! (Se kursen Jakt, nej tack! om du vill lära dig mer om jakt hos hund, kurs startar till våren!)

Försvar – tillsammans med rädsla är det nog den av människor mest kända grunden till aggressivitet. Om hunden upplever att den kommer bli av med något värdefullt att äta eller sin trygga sovplats kan den uppvisa resursförsvar. Det kan också handlar om att försvara sig själv mot ett upplevt hot. När det kommer till försvarsaggression är det viktigt att vi inte triggar igång det hela tiden. Om du alltid provocerar hunden eller sätter den i situationer där den känner behov av att försvara sig, kommer beteendet mest troligt eskalera i takt med att hunden fortsätter utsättas. Ett exempel är just resursförsvar av maten. Om hunden bara får äta ifred, ha sitt utrymme tills den är färdig med maten kommer försvaret inte ens synas. Men om du är där och petar i maten eller tar matskålen hela tiden av hunden byggs det upp frustration, osäkerhet och annat som gör att hunden känner sig nödgad att försvara. Det är ett fullt tillåtet beteende hundar emellan, man förväntas försvara sin mat och sina trygga utrymmen om det hotas att tas ifrån hunden.

Innan ilskan

Hundar har många signaler som de uppvisar innan de blir arga. Till stor del beror det på att hundar i grunden är väldigt fredliga djur men också på grund av att hunden är ett rovdjur. För rovdjur som bor i familjer fungerar det inte att skada varandra hela tiden, det överlever ingen på. Istället finns mängder med signaler som förvarnar, som utmanar, som lugnar för att ge andra individer en möjlighet att backa undan, tänka om eller slappna av. Som människor är vi generellt dåliga på att upptäcka dessa signaler eftersom vi ofta bara fokuserar på tillfället precis när hunden exploderar! Därför är det viktigt att du lär dig så mycket du kan om hundens språk och signaler. Det kan hjälpa dig att upptäcka när en hund närmar sig sin gräns och kunna avbryta situationen innan den eskalerar.

För enkelhetens skull har jag delat in de viktigaste signalerna i tre kategorier. Lugna signaler, Rädsla och Upphetsning. Jag lägger in några bilder här nedan som exempel på de tre kategorierna:

Aggressiva beteenden och signaler

Nu har vi kommit till punkten för de faktiska tydligt aggressiva signalerna. Jag vill här poängtera att för hunden är de här signalerna lika naturliga som det är för oss människor att höja rösten. En liten aggressiv signal betyder inte att hunden är farlig, tvärtom! Det är nog en hund som trots situationen väljer att enbart “höja rösten”, inte slå någon i ansiktet direkt. För att lättare förstå de olika nivåernas allvar har jag gjort en Aggressionstrappa!

I regel klättrar hundar i den här trappan steg för steg. Om inte de första varningarna tas på allvar kommer hunden ta sig till nästa steg. Om hunden fortfarande inte blir hörd, kommer den eskalera lite till. En del hundar har av erfarenhet lärt sig att ingen lyssnar om man inte hoppar upp i den här trappan på en gång och helt enkelt struntar i varningar. Det är mer ovanligt och händer ofta efter en lång tid av att hunden aldrig blev hörd eller hjälpt.

Av den anledningen är det jätteviktigt att vi lyssnar och ger hunden utrymme vid de första signalerna. Hundar vill som sagt generellt inte skada andra! Ibland har de bara inget annat val. Ju mer pressad och trängd en hund är, desto större ilska får den.

Det här är också vad som gör det så svårt att säga “hunden blev plötsligt aggressiv”. Hur såg det egentligen ut? Vad menar man när man säger att hunden blev aggressiv? Som människor tenderar vi att tänka på en hund som biter någon annan blodig, men i själva verket kanske hunden tryckte bort någons arm med nosen, eller visade tänder och morrade. Jag vet att även de små signalerna känns väldigt obehagliga när man väl står där, det känns inte alls litet eller “inte så allvarligt” men det är för att vi också reagerar med våra känslor. Det vi sedan kan göra, till skillnad från hunden (så vitt vi vet), är att vi kan ta ett steg tillbaka och tänka igenom situationen.

Värna om de första varningarna!

Det finns många som skulle säga “du behöver sätta den där hunden på plats!” när en hund visat tänderna mot någon annan. Problemet med den inställningen blir att vi kväver de där små första varningssignalerna utan att hjälpa hunden med de underliggande känslorna som provocerade igång dem. Vi skapar tryckkokare, där hunden stänger inne det så länge den kan, tills det en dag blir för mycket. Då kommer hunden mest troligt gå till att bita ifrån ordentligt på en gång, för de andra signalerna har man bestraffat och kvävt ner. Det kan bli en farlig hund som biter utan förvarning, inte för att hunden är dålig eller i grunden sjuk. Det är något vi som människor själva skapat.

Det vi istället bör göra är att respektera hunden vid de första signalerna. Backa undan, ge den utrymme, låt den lugna ner sig. Vi kan behöva lugna ner oss själva också, för det kan kännas obehagligt på många vis och det gör att vi agerar på fel sätt. Så låt allt svalna lite och hitta ett sätt att hjälpa hunden ur situationen utan at trigga igång mer ilska. Avled, locka, eller lämna hunden helt ifred tills den själv rör sig därifrån. Att träna in targets kan vara en stor hjälp för att bryta exempelvis resursförsvar av ytor, där hunden får lära sig genom lek att söka sig till en särskild plats den alltid får godis på.

Du kan till och med gå så långt som att säga att hunden gjorde ett bra jobb! När hunden visar tänder och inget mer händer, tänk så bra! Hunden har tydligt kommunicerat hur den mår och kan den få lite uppmuntran i det ser du till att lugna situationen. Jag brukar själv försöka säga “men så bra att du sa till, jag förstod inte. Men nu ska du få utrymme, det är okej.” Jag talar så lugnt och vänligt som möjligt och gör vad jag kan för att inte ta det personligt. För det är sällan personligt, det är bara hunden som just då upplever ett obehag.

Även vissa bett kan vara viktiga att värna om. Ifall din hund kom så långt som att bita, men allt den gjorde var att nypa i kläderna, bra! Det är en hund som har kontroll över vad den gör med sin mun. Säg “det blev fel, förlåt så mycket, kom så gör vi något annat!” istället för att bli arg på hunden. Det är lättare sagt än gjort men att bara låta lite vänlig eller i alla fall vara lugn och tyst är bättre än att börja skrika eller ta tag i hunden.

Det finns en föreställning om att hunden blir uppmuntrad att fortsätta bita eller bli arg om den på minsta vis uppmuntras i den situationen, men det stämmer inte! Det är en stressreaktion och det kan inte förstärkas av något mjukt positivt. Däremot kan man få bort pressen på hunden och därigenom minska stressen och de aggressiva signalerna. Agg ger agg, så om du blir arg på en redan arg hund kommer hunden bli mycket mer arg och ta i hårdare nästa gång!

Aggressiva beteenden är inget annat än kommunikation om att något blev fel. Inte mer eller mindre. Det är vi som människor som värderar det som farligt och hemskt. Ja, vi ska ta det på högsta allvar, men vi ska inte förstora det, inte lägga värderingar på hunden som person och framförallt försöka undvika att själva bli arga.

Tips för hur man hanterar och tränar en hund med aggressiva beteenden

Om du känner dig minsta osäker, ta hjälp av en utbildad tränare eller etolog som kan hjälpa dig. Det är extra viktigt att man använder etiska mjuka metoder med hundar som ha uppvisat aggressiva beteenden, annars riskerar det att bli värre!

Det absolut vanligaste hos många hundar är resursförsvar så jag använder det som exempel (men du kan egentligen föra in precis vad som helst här och använda samma sätt att jobba). Hunden börjar vakta maten, tuggben, leksaker, sovplats, sina människor, bakgården o.s.v. Det här är en normal funktion i hunden som art, där vissa individer idag har mycket av det eller knappt något alls. Som med alla aggressiva beteenden ska man undvika i det yttersta att provocera det. Det är alltså inte en bra idé att börja ta maten av hunden medan den äter, rycka tuggben ur munnen, tvinga lös leksaker mitt i leken eller börja våldsamt flytta en hund som vaktar en plats. Det kan leda till bett och hunden kommer ta i hårdare och försvara tidigare nästa gång samma situation uppstår.

Låt oss besöka mitt egna hem med hundarna här hemma. Bokim, vår ryska svarta terrier är en riktig drake. Han samlar på allt möjligt – ben, leksaker, mjuka kuddar och filtar och lägger allt i en hög och lägger sig mitt i det. Ingen får komma och ta det hur som helst.

Hantera situationen som uppstått: Det är ofta härifrån vi börjar med aggressiva beteenden. De syntes inte förut och nu syns de plötsligt, så vi behöver i den situationen hantera de tså lugnt som möjligt. När resursförsvaret först dök upp hos Bokim var han runt 6-7 månader (en del valpar uppvisar det väldigt tidigt hos uppfödaren, för en del dyker det upp senare i livet). Han hade ett tuggben jag trodde han var klar med, men han låg bredvid benet. Så snart jag skulle böja mig ner och sträcka handen efter benet lyfter han huvudet och tittar stint på mig med mörk blick. Han stänger munnen och spänner kroppen. Jag ber om ursäkt och backar undan.

Efter en minut eller två då han fått lugna ner sig ställer jag mig frågan: måste jag ta hans ben nu? Gör det något att han sover med det bredvid sig? Svaret då var nej, det gör inget. Jag kan låta det ligga. En stund senare kliver han upp och börjar gå därifrån. Nu vill jag lägga undan benet så att ingen av de andra hundarna börjar försöka ta det, för då kommer vi definitivt ha en konflikt mellan dem. Istället för att gå raka vägen dit så plockar jag fram godis, sprider ut på golvet en bit ifrån benet och medan Bokim äter det får jag undan benet utan problem. Jag visar för honom att jag tagit det, ger honom mer godis och lägger bort det. På det här viset har jag kunnat undvika att provocera hans försvar genom att avleda och samtidigt vara tydlig med att jag inte försöker lura honom, bara göra ett sjysst byte! Söka godis får Bokim och jag får benet!

Hitta strategier för att försöka undvika att liknande situation händer igen: Vid resursförsvar handlar det mycket om vardagsrutiner och att bygga förtroende och trygghet kring det som försvaras. Jag fick fundera ut bra rutiner för att hjälpa honom känna sig trygg med sina saker. Det gör jag genom att:

1. Bara ge honom sådant han får äta i egen takt och så länge han vill/tills det tar slut.
2. Låta honom äta och få ben i ett rum där han är för sig själv och ingen kan gå förbi och störa.
3. Leka med leksaker där vi byter ofta på ett sätt där han frivilligt släpper en leksak för att få en annan leksak eller en godis!

På det här viset har hans resursförsvar aldrig eskalerat runt människor på snart sex år. Det finns där, om man någonsin skulle försöka ta något han inte är redo att ge upp kommer den där blicken, den stängde munnen och spända hållningen. Vi har aldrig gett honom en anledning att eskalera det och därför har inget hänt.

Träna in eventuella beteenden och verktyg som ska hjälpa hunden att orientera sig i spända situationer: Det här steget har inte behövts med Bokim då han bara försvarar ben och mat, men om vi skulle säga att han också vaktade platser, exempelvis en del av soffan, då kan vi också lägga till träning här!

Det bästa jag vet är targetträning. Där lär jag hunden att söka sig till en eller flera targets eller stationer. En matta på golvet brukar vara lättast men det kan också vara en annan möbel, hundens bädd, en targetsticka, en utsträckt hand eller något annat som passa för hunden och situationen. Jag leker in dessa targets där hunden får lära sig under lugna förhållanden att varje gång man söker sig till en target, då finns det något värdefullt att hämta! Om detta över in ofta och mycket under en längre period kan det användas för att avvärja och bryta spända situationer. Om hunden är på väg till den där platsen på soffan som den vaktar kan jag istället glatt be hunden att söka sig till en target! Jag kan ge hunden en godis, be den vänta där tills jag satt mig i soffan och sedan bjuda upp hunden.

Jag kan gå åt ett annat håll i träningen och det är att lära hunden att lägga sig någon annanstans som liknar sovplatsen hunden tycker om men är på ett bättre ställe där hunden kan sova ifred. Tycker hunden om att sova på soffkuddarna? Kanske en liknande kudde kan läggas någonstans på golvet eller i en möbel ingen använder? Om detta tränas in med så mycket öppenhet och valmöjlighet som det går för hunden är det sannolikt att hunden kommer sluta försvara den första platsen.

Man får helt enkelt försöka vara kreativ och tänk på hur man kan förändra hundens beteende på ett vis utan att tillföra våld eller för mycket press i de spända situationerna! Här kommer en liten sammanfattad bild av hur du kan tänka:

Våga låta det vara svårt

Tillbaka till känslor och hur vi kan förhålla oss. Vi som människor är precis som hundar – vi strävar hela tiden efter att känna oss trygga, att få vara avslappnade och när det rubbas av en svår händelse får vi mängder med känslor som kan göra oss mindre klartänkta. Det är fullt naturligt och vi kan inte styra över våra första reaktioner lika lite som hunden kan!

Men aggressiva beteenden är laddat för oss människor och det tar tid och träning att komma till en punkt där du kan se det med lite mer klara glasögon och i stunden hantera det på ett lugnt vis. Knepet för att komma framåt är att våga låta känslorna vara svåra och stora, men inte agera på dem. Det hjälper inte att bli arg på hunden eller att bli arg på andra människor omkring. Du kommer känna dig skamfylld, rädd och orolig, kanske också arg, ledsen och sårad. Det är okej och fullt naturligt. Men påminn dig om att hunden inte gör det för att jävlas, att bestämma över någon. Hunden är inte medvetet taskig, inte heller dålig eller störd. Det är bara en hund och deras sätt att prata är med kroppen. Hunden kan inte skrika “ge fan i det där!” så istället visar den tänderna, stöter bort dig med nosen, använder munnen. Skada är extremt sällan målet men ibland händer olyckor där hunden skadar någon ändå. Det ska tas på allvar, men inte genom att låta de svåra känslorna styra handlingar.

Viktigast av allt – prata med någon. Antingen en professionell tränare du litar på eller en vän/familjemedlem som kan lyssna utan att döma. Det hjälper att få ventilera, att få beskriva sina känslor för att göra framtiden lättare för både dig och hunden.

Konstruktiv aggressivitet

Det sista jag vill säga i den här artikeln är att nämna vår avel av hundar. Det är absolut så att det inte finns några särskilt aggressiva hundraser, men det finns hundraser vi avlat på som ska använda vissa aggressiva signaler som sitt sätt att arbeta. Vakthundar och vissa vallhundar är exempel på det. Det betyder inte att alla typer av vakthundar är på något vis farligare än andra hundtyper. Jag skulle säga tvärtom. Många av hundarna som avlats för att använda aggressivitet som verktyg har också en otrolig kontroll så länge de hanteras på rätt sätt. Jag har själv fått betydligt mer insikt i det här sedan vi skaffade vår cattledog Yowie. Det är en typ av vallhund som är avlad specifikt för att driva tung halvförvildad boskap i 1800-talets Australien och används än idag i många länder som just boskapsvallare. Många cattledogs använder munnen som sitt sätt att kommunicera men eftersom man inte vill att de som arbetande vallhundar ska bita sönder och skada boskaden, ska de kunna bita för att markera men inte skada. Yowie fick tidigt en oerhörd bitkontroll och den blir bara bättre med åldern. Han markera tydligt med munnen och tänderna när han tycker att man är för nära, inte ska ta i honom o.s.v. men han lämnar knappt ett märke.

Betyder det att alla cattledogs alltid har bitkontroll? Nej, såklart inte, det är mycket som kan spela in i att en cattledog biter för att skada. Men det gäller för en golden, eller pudel, eller greyhound eller vilken annan hund som helst. Det man som ägare behöver göra är att förstå sin egen hund, sin egna individ som har sin alldeles egna historia. För vår Yowie vet vi att han pratar med munnen. Vi är inte rädd för honom, och vi är inte rädd för att han ska skada någon annan. Men för den skull sätter vi honom inte i situationer som han inte tycker om, för ingen hund ska behöva tvingas in i saker de inte kan hantera. Det gör vi med alla våra hundar, oavsett hur de annars är. Det som skiljer Yowie från exempelvis daghunden Ajani (en coton de tulear) är att Yowies bett inte är allvarligt menade, bara en lättsam första kommunikation. Han är gjort för att använda munnen. Om Ajani däremot börjar använda munnen är det mer allvarligt för hans del, eftersom han annars inte försöker naffsa efter andra. Han har istället en massa andra signaler han använder i första hand.

Hundar är olika och behöver olika saker för att frodas! Lär känna just din hund, hundens behov och vart utmaningarna ligger så att du kan förstå, hjälpa och stötta samt vägleda hunden genom livet med förståelse, omtanke och kunskap.