Om bestraffningar

Ett inlägg om bestraffningar av hundars beteenden. För det behövs upprepas om och om igen, tills det kommer en dag då ingen hund behöver uthärda bestraffningar i sitt liv.

Till dig som idag använder bestraffningar på din hund, eller något annat djur, då ber jag dig ödmjukast att läsa. Ge mig i alla fall en chans att ge dig ett annat perspektiv. 

Först ska vi titta kort på ordet “bestraffning” 

Vad betyder det för dig? Om vi ska använda oss av lite “tränartermer” kan bestraffning delas in i positiv och negativ bestraffning. En positiv bestraffning är när vi tillför något som en bestraffning. Vi slår hästen med ett spö eller rycker hunden i nackskinnet, sprutar vatten på katten etc. Negativ bestraffning är när vi tar bort något som gillas. Barnen har inte städat rummet, då tar mamma och pappa bort veckopengen som bestraffning. Bestraffning fokuserar på vad vi INTE vill ska hända eller göras. Bara i sig är det ett fel sätt att förhålla sig till inlärning av alla slag. Så, oavsett om jag tillfogar min hund smärta, skrämmer/chockar den eller plockar bort hundens alla leksaker för att den betett sig på ett sätt jag inte önskar, har jag bestraffat den.

Och nu tittar vi kort på inlärning

Vetenskapligt så VET man att inlärning fungerar bäst, har längst varaktighet (och är framförallt sjysst och etiskt rätt) i en miljö där individen är lugn, trygg och positivt inställd till det som ska läras. Att bestraffa ett beteende skapar otrygghet, maktlöshet och kan i förlängningen också skapa aggression. Framförallt skapar det FÖRSÄMRAD LIVSKVALITÉ. Får det stopp på ett oönskat beteende? Ja, tillfälligt kan det göra det. Vilket lurar läraren att tro att individen lärt sig något. När min hund kastar sig fram i kopplet mot en annan hund (oavsett orsak) och jag rycker hårt i/slår till hunden med kopplet kan det tillfälligt få hunden att sluta med sitt beteende. Har den lärt sig något? Eventuellt, men mest troligt inte det du ville att den skulle lära sig. Den har lärt sig att 1. Andra hundar gör att det blir obehagligt/gör ont 2. Personen som håller i kopplet är inte att lita på.

Och så när vi ändå är igång petar vi in myten om LEDARSKAP här också. Nej hundar älskar inte sina människor som bestraffar dem. “Få veta vem som bestämmer” är inte ett sätt att skapa ömsesidig respekt och kärlek. Det hundar uppvisar inför människor som bestraffar dem är något helt annat, det fördjupar jag mig i något annat inlägg. Men vi kan ta med oss att det många kanske tolkar som att hunden lärde sig det vi ville, inte alls är vår målbild utan något helt annat.

Hur illa kan det vara att bestraffa sin hund?

Först och främst: hunden följer olika impulser och känslor som triggas igång av olika stimuli. Om du har en hund som ÄLSKAR människor, och passerar en person som ser inbjudande ut för hunden (ler, tar ögonkontakt, kanske till och med vänder sig lite mot hunden) så kommer din hund kasta sig fram för att hälsa. Även om du har sagt till din hund tidigare att man inte får kasta sig fram sådär, triggas hunden av att bli inbjuden via små gester av den andra personen.

Hundar beter sig inte illa med vilje. De bara beter sig på olika vis. Hundens beteende ska ses som information och sen är det upp till dig och mig att göra något bra av den informationen. Det är vi människor som kategoriserar olika beteenden i fack som “BRA” och “DÅLIGT” och reagerar sen ofta väldigt känslomässigt på hundens beteende beroende på vilket fack beteendet hamnar i.

Vad händer när du bestraffar din hund? Om vi tar den människoglada hunden igen. Vi kallar hunden Bamse. Bamse älskar människor. I hjärnan och kroppen händer massor av saker som får Bamse att bli jätteglad så fort en människa bara passerar på gatan. Om människan dessutom tar kontakt blir det ännu mer roligt! Och nu lägger vi in i en bestraffning här. Bamse studsar mot en passerande människa. WACK! Bamses ägare slår Bamse över ryggen med kopplet. Alla dom där positiva härliga känslorna av den passerande människan blandas nu med chock. Bamse kommer av sig och avbryter hälsningen. Om Bamse är i övrigt en glad stabil hund, och glädjen att få hälsa på andra människor är den största i världen, kommer Bamses ägare att behöva slå Bamse många gånger för att bestraffningen ska få ett större värde än glädjen att få komma fram och hälsa. Då har vi glidit in i zonen “djurmisshandel”. Vilket givetvis är fruktansvärt! Om Bamse vore en försiktig och i övrigt lite osäker hund skulle den där första koppelsnärten kunna skapa en så stor chock att Bamse nu kommer påbörja sin bana mot Agression.

Bestraffningen har heller inte gett Bamse någon information på vad som egentligen var fel. Var det att kasta sig fram i kopplet? Var det att titta på en annan människa? Var det att känna glädje? Var det att människan tittade på Bamse som skapade bestraffningen?

Bamse kommer mest troligt fortfarande tycka innerst inne att det är superroligt med människor! Men bestraffningen leder till konflikt. I Bamses huvud kan man föreställa sig att två röster sitter och säger “EN MÄNNISKA SÅ ROLIGT!” och “En människa, nej vad kommer hända nu, kommer min människa göra illa mig, det känns otäckt, jag vet inte vad jag ska göra” och här reagerar hundar olika. En del blir inåtvända. Stänger av allt utanför sig. Vilket för oss människor ser ut som att hunden lärt sig och lyder. Men i själva verket har vi skapat en enorm försämring av hundens livskvalité. En del hundar blir utåtagerande. Alla konfliktkänslor och rädslor och osäkerheter som vi skapat med bestraffningen får hunden att vilja skrämma iväg andra människor, eller komma långt bort ifrån dem. Så antingen har jag en hund som kryper ihop, vill fly undan och inte ha kontakt med andra (kan också se ut som att hunden lärt sig men egentligen har du bara skrämt din hund till lydnad,) eller så börjar den skälla, göra utfall och i värsta fall bli aggressiv. I vissa fall kan hunden också bli utåtagerande mot ägaren. Bita i byxben eller armar. Av sen aggression eller som en överslagshandling. Och INGA av dessa beteenden är hundens fel. Bestraffningen skapar det här.

Och det luriga med bestraffning är att utveckling av andra och betydligt mer allvarliga beteenden kan komma smygande. När det väl dyker upp kanske du inte ens kopplar ihop det med den bestraffningen du gav hunden. För ibland är de mer allvarliga beteenden som dyker upp inte tydligt relaterade till de beteenden vi bestraffade hunden för.

En lista på varför bestraffningar inte ska användas (på någon levande varelse):

• Det är svårt att veta om den du bestraffar upplever bestraffningen för det beteende som du tycker är ett problem
• Det uppstår ofta och lätt andra beteenden som är mer allvarliga än det beteende du först bestraffade
• Du bryter ner en trygg och kärleksfull relation med din hund, även om det ser ut som att ni har en bra relation finns en stor risk att hundens beteenden inte kommer av trygghet och kärlek, utan av andra anledningar
• Ofta behöver bestraffningar ökas i takt med att hunden vänjer sig och det slutar i misshandel
• Bestraffningar skapar rädsla och otrygghet, motsatsen till vad som krävs för att en bra och ordentlig inlärning ska ske
• Bestraffningar talar bara om hur fel ett beteende är men säger inget om vilket beteende som förväntas istället, det lägger alltså fokuset på helt fel saker
• Bestraffningar i känsliga situationer eller upprepad och långvarig bestraffning leder till trauman
• Bestraffningar sker utanför individens kontroll vilket leder till kraftigt försämrad livskvalité (ja, att ge hunden mer kontroll över situationer leder till större livskvalité, större chans till samarbete och inlärning och framförallt en fördjupat relation hund och ägare emellan, mer om det i ett annat inlägg, som jag länkar här när det är färdigskrivet)
• Det är oetiskt att bestraffa individer som du ansvarar för, vars liv du har full makt över. Det är att missbruka det ansvaret och den makten.

Och vad ska jag göra om jag inte ska bestraffa min hund?

Här kommer en konkret lista på saker du ska gå igenom innan du ens börjar fundera på att bestraffa ett oönskat beteende (den är förenklad och översatt från Susan Friedmans The humane list/LIEBI/LIMA)

1. Hundens hälsa, finns det smärtproblematik, sjukdom eller näringsproblem som skapar beteenden
2. Har du möjlighet att förändra det som triggar din hunds beteende? (Ex Bamse och människor: att gå andra vägar med mindre människor eller inte passera så nära människor eller be andra människor att inte hälsa på Bamse innan han fått ett varsågod)
3. Om det inte går att förändra miljön, försök förstärka rätt beteende i situationen (utan att lägga till bestraffning för fel beteende. Bamse igen: ge Bamse supergott godis varje gång en människa passerar och Bamse går fint i kopplet)
4. Om det inte fungerar testar du ta bort det som förstärker fel beteende och samtidigt förstärker det beteende du vill ha (Bamse: så fort Bamse hoppar mot en människa för att hälsa ber du människan vända sig om och ignorera Bamse, samtidigt som Bamse får en värdefull belöning så fort uppmärksamheten vänds till ägaren uistället)
5. Om beteendet ändå fortsätter, testa utsläckning (att förhindra hunden att utföra beteendet genom att exempelvis aldrig gå så nära en annan person att Bamse känner behovet av att hälsa) och som allra sista utväg, negativ bestraffning eller negativ förstärkning, med förståelse för riskerna som kan uppstå i bestraffningssituationer.

Vad händer om jag bestraffar hunden trots att jag försöker att inte göra det? Är det kört då?

Hundar är väldigt förlåtande mot oss människor. Betydligt mer förlåtande än vi generellt är mot dem och deras beteenden. Ibland kan man utan att mena det, bestraffa sin hund, och det kommer inte ha förstört hunden eller förstört eran relation. Se det som en fartgupp. Vi människor har också känslro och impulser, och hur mycket vi än vill tro att vi alltid har kontroll över oss själva har vi inte alltid det. Det kan ibland handla om en liv och död-situation. Som ett exempel ur mitt eget liv hade jag en hund en gång som var på väg in framför en mötande bil istället för att lyssna på att jag kallade på honom Han var lös, men bara en meter framför mig. Instinktivt reagerade jag med att slå hunden med kopplet i sidan så han hoppade undan. Han blev inte påkörd. Jag hade fruktansvärt dåligt samvete efteråt! Men hunden blev inte påkörd och resten av promenaden spenderades med att leka med mig och kopplet så att jag kunde förminska eventuella bieffekter som den där plötsliga bestraffningen kunde innebära.

Tappar du av någon anledning kontrollen och bestraffar ditt djur genom att ta i det eller skrika på det, lär dig av de tillfällena. Finns den något sätt som du kan förhindra att samma situation uppstår igen? För mig handlade det om att koppla min hund på vägar där vi eventuellt kunde möta trafik, eftersom han uppenbart inte var helt säker i sin inkallning. Och om bestraffning inträffar, försök att minska effekterna av bestraffningen. Jaga inte upp dig själv, håll dig lugn. Be om ursäkt om det känns bättre, men behandlar du hunden i ett uppjagat tillstånd riskerar du bara att förvärra effekten av bestraffningen. Arbeta sedan, om möjligt, med liknande situation men arrangera det så hunden och du lättare kan göra rätt, utan bestraffning.

Som sagt: förlåt dig själv. Hunden har mest troligt förlåtit dig för länge sedan.

Normer och myter behöver brytas ner

Vi behöver förstå varför vi bestraffar andra. Vare sig det handlar om hundar, andra djur, och till och med barn och våra medmänniskor. Det finns gamla och seglivade myter om hur inlärning fungerar och hur beteenden formas. För hundens del finns det föreställningar om att hunden behöver en hård hand, en tydlig väg, att hundens kontroll och makt ska inskränkas så mycket som möjligt. Att hundens beteenden är till för att stävjas och tvingas, inte formas och uppmuntras. Det blir skadligt för oss och för dem. Vi ser det inte alltid, eftersom många i samhället inte har nog stor kunskap om hur hundar (och andra djur) faktiskt fungerar. Hur de pratar och vad de känner, samt hur allt detta påverkar deras beteenden. Våga stå upp för djur (och barn)! Våga lita på att det här inte handlar om “hundsyn och åsikter”. Det handlar om fakta. Forskning har sedan många år tillbaka talat om för oss att bestraffning är fel verktyg att använda. När någon säger “jag är faktiskt erfaren”, våga ifrågasätta. Vad baserar de sin erfarenhet på? Är det en faktiskt förståelse för hur djur fysiskt och känslomässigt fungerar? Eller är det baserat på gamla myter och normer? Till och med på TV och i böcker kan du hitta fostran och inlärning som baseras på dessa myter och normer. Många av de hundar jag möter i mitt arbete hade mått mycket bättre om de inte hade haft en eller flera personer någonstans i deras liv som hänsynslöst bestraffat dem för att få “rätt lydnad”. Men förändring är redan på väg! När jag skaffade min första hund för 15+ år sedan fick jag lära mig hur hunden skulle bestraffas på första valpkursen och det var alldeles normalt då. Idag försöker hundägare välja REKO hundtränare som avsäger sig bestraffning som verktyg för inlärning och hantering av hundar. Även bland andra sällskapsdjur håller en mer medkännande respektfull syn på djur som individer med rätt till sina känslor att formas. Och om du någon gång har använt dig av bestraffningar, slå inte ned på dig själv. Vi har alla gjort våra misstag i situationer där vi fått lära oss att det var rätt. Men vi behöver vara medvetna om vad vi baserar vår kunskap på. Om det faktiskt är det rätta. Att bestraffa, är alldeles säkert, inte rätt väg att gå.

Hunden är människans bästa vän. Och det behöver vi påminna oss. För vänner gör inte varandra illa. Vänner skrämmer inte varandra. Vänner värnar om varandra, respekterar varandra och samarbetar. Älska din hund med respekt, förståelse, vägledning och snälla händer.

 

Och vill du läsa mer vetenskapliga texter om detta ämne är här förslag på det: 

Friedman, 2008. What’s wrong with this picture: effectiveness is not enough.

Schilder & van der Borg, 2004. Training dogs with help of the shock collar: short and long term behavioural effects.